Vålnader stiger fram, IB och rasism.

Så var det dags att ställa  tillbaka klockan en timme och gå över till vintertid. Varje gång slås man av hur fort det blir mörkt på eftermiddagen.  Sedan urminnes tider har mörkret gett upphov till berättelser om övernaturliga varelser av olika slag, varelser som knappast förknippas med de ljusa månaderna.

Lagom till mörkrets ankomst blir vi dessutom i år trakterade med två slags vålnader som till skillnad från folktrons väsen tyvärr är högst verkliga. Vålnad nummer ett står för ”avslöjandet” i Expressen igår att Jan Guillou varit agent åt KGB. Varningsklockor börjar ringa: Varför nu och vem läcker ut detta? Med tanke på att cirka 80-90 av redaktionellt material av detta slag är planterat i de flesta massmedier, så kan man på goda grunder anta att ”avslöjandet” har varit i säck innan det kom i påse, något som Scaber Nestor och Svensson utförligt redogjort för.

En sak är säker i fallet , Jan Guillou har varit, är och kommer att vara en nagel i ögat på stora delar av det politiska och mediala etablissemanget. Hans avslöjande av IB 1973 tillsammans med Peter Bratt kommer aldrig att  glömmas och förlåtas, ett avslöjande som innebar att stora delar av den socialdemokratiska eliten ertappades med ansvar för illegal åsiktregistrering, brottsprovokationer mm. Ett förfarande som många tidigare hade trott gällde en ansiktslös säkerhetspolis och inte en arbetarregering. Trots att 36 år sedan gått minns jag tydligt vilka chockvågor avslöjandet utlöste, kanske jämte strejken i malmfälten 1969 de händelser under efterkrigstiden som kom mångas illusioner att smärtsamt brista, illusioner om att vi levde i ett någorlunda anständigt samhälle vad gäller tyck- och tryckfrihet.

Vidare har Guillou i sina krönikor i Aftonbladet avslöjat den svenska uppslutningen   kring USA:s krig i Irak och Afganistan. Hans karakteristik  av denna uppslutning bland politiker och medier, främst DN och Svd ,  som ” bombhögern ” , en ”oförrätt” som föremålen för detta epitet inte glömmer i brådrasket. Ovanstående har gjort  jägaren Guillou till lovligt villebråd för de gamla och nya vålnader som släppts loss.

En annorlunda men likväl obehaglig vålnad  har på sista tiden stigit fram i mediebruset i form av skriverierna kring Sverigedemokraterna, rasismens och fascismens vålnad. SDs  politik har  bemötts och diskuterats på ett omfattande men ofta på ett ytligt och historielöst sätt.  Gustav Fridolin och Erik Sandberg   lyfter i dagens AB fram  hur rasismen uppkommit och praktiserats i Sverige  från 1700-talet, en inte alltför upplyftande berättelse. Deras  efterforskningar har resulterat i en dokumentärserie: ” Vår mörka historia” som från och med ikväll sänds i TV4.

Av denna historia kan vi lära en del-rasism är inte ett påfund av Jimmy Åkesson utan finns ibland öppet, ibland dolt i hela vår historia och nutid.  Ökad  social och ekonomisk segregation, arbetslöshet och nedmonterad välfärd är grunden och bränslet för rasism.  Det är bra  med den indignation som SDs politik väckt men  den räcker inte. Det krävs också en kamp för solidaritet och människovärdetet över hela linjen.

media: AB, AB2, AB3, AB4, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om  agenter, journalistik, Jan Guillou, KGB, rasism, i